Jag och växtlivet är inte helt överens.

Om jag inte glömmer vattna stackarna så självdör växterna en efter en.

Inte orkidéerna, dem sköter sambon om  - och de frodas på ett osmakligt sätt.

Men nu!

Kära nån! Jag behöver knappt peta på dem, de knoppas och blommar ut i varje hörna!

Det är nästan så vi kan höra det knaka i grenarna!

Jag har väl aldrig haft så fint i fönsterkarmarna.

Dessa två var halvvissna vrak när jag flyttade dom hit - se på dem nu!

Mer från naturen.

Man finner mycket underliga saker om man bara tar sig tid att forcera granar och annat som

befinner sig i den berömda Naturen.

Inte vara rädd för att smutsa ner sig, bryta en nagel och få pinnar i håret, då blir belöningen

det här :

Skumt att det växer så mycket av metall och glas här ute på prärien.

/ anna

Hjälp så fort dagarna går!

Denna veckan har jag direkt efter arbetet kört som en tok till Stora Grå,

fast vi trodde allt var flyttat visade det sig att så var inte fallet.

Mycket märkligt!

...eller inte...

Nu har vi en sådan underbar tur att den trevliga grabben som köpt huset

inte har möbler att fylla ett typ 300 m2 hus.

Så jag frågade snällt om han ville överta de möbler vi inte orkade bära ut!

(läs : inte fick plats med)

Hurra för sådana köpare!

Försökte pracka på honom en tjocktv - det gick inte.

Va? Det är väl retro att stila med?!

Nåja.

Min bil (Regina Eleonora) är ganska stor, gissa om hon fått upplåta plats för allehanda prylar.

Och ändå ; imorgon fyller jag henne med skänka-till-loppis-saker.........det blir trångt.

Om jag är klar sedan? Nej, nej - men det får min söta sambo snällt ta hand om.

Stege, en bar och lite sopor är inte min grej liksom.

På fredag ska det vara klart - om inte köparen är rar och låter oss hämta det sista i helgen.

*blink, blink*

Nedan en av de sista gångerna jag och hundarna tog en runda runt Stora Grå huset.

Jag tackar Stora Grå huset för allt (utom att städa det) och önskar lycka till med nya ägaren.

/ anna

Lugn, det kommer!

Bilder på Lilla Eländet menar jag.

Det är en stor skillnad på det här huset och på vårt gamla, Stora Grå.

(ja - jag döper a l l t)

Tadaaaa!

Har ni sett något rarare?!

Ok, köket kommer, inte inom snar framtid, att bytas ut.

Spis och diskmaskin är redan bytade (ej på bilden)

Gröna badrummet kommer att bli dubbelt så stort - och inte grönt.

Men det är i framtiden, överst på listan ligger nytt TAK!

Värme, fönster och dörrar, sedan tar vi i tu med finliret.

/ anna

Jodå, jodå, vi är numera på plats!

I sjön här utanför bor ett gäng fåglar av obestämda arter, svanarna har fått ungar, 5 st.

Tyvärr har jag en stark iver att ta en sten och slänga på herr Svan.

För ett tag sedan fick ett gäng ankor (av något slag) ungar....detta tilltag retade herr

Svan till den milda grad att han tog ungar i näbben, kastade dem upp i luften för att sedan

trycka ner dem under vattnet tills de drunknade..... Nu låter det inte så otäckt med den där stenen, va?

Grodorna sjunger/kväker så det går vågor i fönsterrutorna.

Vilket liv! Men inte störande, bara trevligt.

Inga drömmar om att kasta sten på dem inte.

Lustigt nog har jag inte sett en enda groda här.

Katten som hängde här tidigare har vi skrämt iväg, tro f-n det med ett sådant liv hundarna för.

Minken/mården som bodde här innan vi kom klampande har förhoppningsvis också flytt fältet.

Våra höns uppskattar inte alla djur, inte sedan två av dem föll offer för en berguv.

Det var en blodig historia.

Ugglan som förvirrade sig in i källaren är även han borta,

faunan blir sig aldrig lik efter vår ankomst tycks det.

De enda som inte låter sig störas är myror, spindlar och mygg.

Man får vara glad för det lilla.

Tupparna Herbert och Albert, där bakom syns deras moder, Rose-Marie.

Den suddiga hönan är Sibylla.

/ anna

Vi klarade oss levande över prärien!

Med flaggan i topp red vi in på grusplanen.

Två kvinnfolk hade vi lockat att hjälpa oss med flyttlasset.

Vi lockade med mat och dryck, det fungerar bra på präriens folk.

Att flytta med katter är alltid spännande.

Nåja, in i kärran kom de, om än med lite tvång.

De jamade och knorrade men fram kom de.

Lyckan att få komma fram utan blivit rånade av präriens infödingar

gjorde dem glada igen.

Fröken Majsan och Pitbull-Pärla fick varsinn låda att resa i.

En av de hjälpsamma kvinnfolket och jag satt med varsin låda i knät

medan vi höll ögonen på dem. Pitbull-Pärlas tänder får man se upp för och

fröken Majsan är ytterst rymningsbenägen.

Hönsen var det bara att sätta näbben i rätt riktning på och jaga igång dem med två

hundar i stjärtfenan. Det är trots allt vallhundar så någon nytta kan de göra.

Kacklande och galande for dom över marken, dammet rök och små djur sprang för livet.

(Egentligen stoppades de i två lådor och forslades säkert - utan att jagas)

/ anna

De där nycklarna har varit våra sedan februari - och inte ett ord från mig!

Dåligt, mycket dåligt.

Ren lathet.

Jag har packat, burit och städat mest av tiden.

Vi bor kvar här ännu, den 21 maj smäller det!

Då blir det vår första natt i Lilla Eländet.

Måste nog hitta på ett bättre namn på huset.....

För sådär eländigt är det inte - jo taket, men det blundar vi för just nu.

Taket är under all kritik, men det sitter fast på huset. Än så länge.

Brunnen är rensad!

Full av dynga.....slam och otäckheter.

Massor med snigelskal, döda skalbaggar och förmultnade möss.

Ett gäng skallar var allt som återstod.

Vattnet är numera rent!

Locket på brunnen är djur-tät!

Heja!

Stora Grå i vårsolen

och

Lilla Eländet i höstfärger.

/ anna

Vi är på G!

Jajamen!

Nycklarna är hämtade och Lilla Eländet är mitt, bara mitt!

..........och de andras - men mest mitt.

Jyckarna har varit och inspekterat, den Store Gaphalsen rusade in och försvann som en luden pil uppför trappan.

Det såg skoj ut. Hörde honom trampa omkring däruppe. Undrar vad han tänkte på, skulle han bara kolla så det inte fanns några varma heltäckningsmattor? Han gillar golv, gärna kyliga.

Den Lille Gaphalsen blev mycket lycklig över upptäckten att man kan - om man har den läggningen, springa genom; yttre hall, kök, rum, inre hall och yttre hall igen. Utan att behöva vända om!

Rena dansen kring granen alltså.

Det kommer att bli livat värre.

Äntligen dax för bilder!! :

Här är vi nu, huset till vänster.

Och hit ska vi!

Bilderna här nedan är avfotograferade bilder, inte bästa skärpan direkt.

Den här fantastiska tavlan hänger i nya vardagsrummet, sjukt snällt att den blev lämnad till oss!

Kul att se hur det såg ut innan träd och buskar växte till sig.

Ännu äldre bilder på hur det såg ut när huset tillhörde järnvägen och användes som station.

/ anna

Hur gick det här till?!

Redan i slutet av november och advent nu på söndag!

Jag begriper då ingenting.

En, EN julklapp är vad jag fått ihop - nej, två är det ju.

Men ändå, jag som brukar vara nästan klar vid den här tiden....

Det är till systern och systerns jycke som är inköpta.

Och nu sitter jag och försker få ihop en lagom önskelista att överlämna till de krävande föräldrarna.

Det som roterar i mitt huvud just nu, är den där flytten över prärien.

Om den där bouppteckningen kunde ta och skynda sig!

Jag har varit i mitt nya hus EN gång - på visningen, det är allt.

Jag sa ju att det var ett impulsköp!

Vi råkade liksom köpa det.

Julafton!

Hur sjutton ska jag lösa den??

Tänk om vår nya adopterade jycke (Den Store Gaphalsen) inte går ihop med systerns odåga?

Vi måste verkligen ha en träff med odjuren innan dess.

Den Lille Gaphalsen brukar fungera bra med andra jyckar, eftersom Den Store GH inte bott här så länge har vi gått in för att få honom att känna sig hemma här - och inte rusat runt i samhället och varit sociala.

Läste precis vad jag skrivit "varit sociala" låt mig småle elakt; vi är inte direkt kända för vår sociala kompetens.

Vi hänger gärna med oss själva här på prärien, jo två stycken galna ex-grannar kan vi tänka oss att tvinga hit lite då och då. Men det är väl ungefär så långt vårt sociala liv sträcker sig.

Det är fint så.

/ anna