Jag och växtlivet är inte helt överens.

Om jag inte glömmer vattna stackarna så självdör växterna en efter en.

Inte orkidéerna, dem sköter sambon om  - och de frodas på ett osmakligt sätt.

Men nu!

Kära nån! Jag behöver knappt peta på dem, de knoppas och blommar ut i varje hörna!

Det är nästan så vi kan höra det knaka i grenarna!

Jag har väl aldrig haft så fint i fönsterkarmarna.

Dessa två var halvvissna vrak när jag flyttade dom hit - se på dem nu!

Mer från naturen.

Man finner mycket underliga saker om man bara tar sig tid att forcera granar och annat som

befinner sig i den berömda Naturen.

Inte vara rädd för att smutsa ner sig, bryta en nagel och få pinnar i håret, då blir belöningen

det här :

Skumt att det växer så mycket av metall och glas här ute på prärien.

/ anna

Hjälp så fort dagarna går!

Denna veckan har jag direkt efter arbetet kört som en tok till Stora Grå,

fast vi trodde allt var flyttat visade det sig att så var inte fallet.

Mycket märkligt!

...eller inte...

Nu har vi en sådan underbar tur att den trevliga grabben som köpt huset

inte har möbler att fylla ett typ 300 m2 hus.

Så jag frågade snällt om han ville överta de möbler vi inte orkade bära ut!

(läs : inte fick plats med)

Hurra för sådana köpare!

Försökte pracka på honom en tjocktv - det gick inte.

Va? Det är väl retro att stila med?!

Nåja.

Min bil (Regina Eleonora) är ganska stor, gissa om hon fått upplåta plats för allehanda prylar.

Och ändå ; imorgon fyller jag henne med skänka-till-loppis-saker.........det blir trångt.

Om jag är klar sedan? Nej, nej - men det får min söta sambo snällt ta hand om.

Stege, en bar och lite sopor är inte min grej liksom.

På fredag ska det vara klart - om inte köparen är rar och låter oss hämta det sista i helgen.

*blink, blink*

Nedan en av de sista gångerna jag och hundarna tog en runda runt Stora Grå huset.

Jag tackar Stora Grå huset för allt (utom att städa det) och önskar lycka till med nya ägaren.

/ anna