Vi klarade oss levande över prärien!

Med flaggan i topp red vi in på grusplanen.

Två kvinnfolk hade vi lockat att hjälpa oss med flyttlasset.

Vi lockade med mat och dryck, det fungerar bra på präriens folk.

Att flytta med katter är alltid spännande.

Nåja, in i kärran kom de, om än med lite tvång.

De jamade och knorrade men fram kom de.

Lyckan att få komma fram utan blivit rånade av präriens infödingar

gjorde dem glada igen.

Fröken Majsan och Pitbull-Pärla fick varsinn låda att resa i.

En av de hjälpsamma kvinnfolket och jag satt med varsin låda i knät

medan vi höll ögonen på dem. Pitbull-Pärlas tänder får man se upp för och

fröken Majsan är ytterst rymningsbenägen.

Hönsen var det bara att sätta näbben i rätt riktning på och jaga igång dem med två

hundar i stjärtfenan. Det är trots allt vallhundar så någon nytta kan de göra.

Kacklande och galande for dom över marken, dammet rök och små djur sprang för livet.

(Egentligen stoppades de i två lådor och forslades säkert - utan att jagas)

/ anna